Två nyckelanpassningar till Saharaöknen

Människor har trivats i Sahara i årtusenden genom två kärnstrategier:

Oasibosättningar – Samhällen klustrade runt källor, brunnar eller fossila akvifer. De konstruerade irragation (foggaras/qanater), odlade dadlar, spannmål och grönsaker, och lagrade vatten/mat för torkår.
Torkresistenta grödor & pastoralism – Odlade hårdgrena spannmål (hirs, durra, teff) och höll kameler, getter och får som betar gles vegetation. Rörlighet (transhumans) följde säsongsbetes.

Dessa anpassningar – vatteninsamling och motståndskraftiga agropastorala system – möjliggjorde permanent bosättning i en av jordens hårdaste miljöer.