Varför koloniserades Lesotho av britterna?

Lesotho (f.d. Basutoland) blev ett brittiskt protektorat genom en specifik händelsekedja driven av lokala afrikanska dynamiker, inte initial brittisk expansionism.

Viktiga steg

1. Moshoeshoe I's nationsbyggande (1820–1860-tal): Förenade Sotho-klaner mot zulu-expansion (Mfecane/Difaqane) och boertrekkare. Skapade bergsfästning på Thaba Bosiu.
2. Boertryck (Orange Free State): 1850–60-tal: Boarer inträngde i Sotho-marker (Caledon-flodens dal). Krig (1858, 1865–66) – Sotho förlorade fruktbara lägländer.
3. Moshoeshoes bön (1868): Med ryggen mot väggen bad Moshoeshoe Sir Philip Wodehouse (Kap-guvernör) om brittiskt skydd.
4. Brittisk annektering (1868): Wodehouse förklarade Basutoland till brittiskt protektorat (12 mars 1868) för att:
   • Stabilisera gränsen (stoppa boer-sotho-krig från att spilla över i Kap).
   • Förhindra boerexpansion (britterna ville kontrollera inlandet).
   • Humanitärt: Moshoeshoe sågs som "civiliserad" allierad.
5. Annektering till Kapkolonien (1871): Basutoland annekterades till Kap (självstyrande) – opopulärt bland Sotho.
6. Gevärskriget (1880–81): Sotho-uppror mot Kap avväpning; Britterna återupptog direkt kontroll (1884) som Kronkoloni.
7. Självständighet (1966): Basutoland → Konungariket Lesotho.

Varför inte tidigare?

Britannien undvek initialt inblandning i inlandet (kostnad, mission). Moshoeshoes diplomatiska skicklighet höll britterna på avstånd tills han *behövde* dem mot boarna.

Således var koloniseringen begärd av en afrikansk kung som sköld mot boer-erobring – ett sällsynt fall av "skyddande" imperialism.