Varför Japan sökte territorium i Manchuriet och Korea

Japans imperialistiska expansion (1895–1945) drivs av:

Strategiska imperativ

• Resurser – Saknade olja, järn, kol, gummi; Manchuriet hade kol, järn, soja, virke.
• Mattrygghet – Ris, soja från Korea/Manchuriet mättade växande befolkning.
• Marknader – Fångade konsumenter för japanska textilier, tillverkade varor.
• Buffertzon – Mot Sovjet-Ryssland (efter 1917) och kinesisk nationalism.

Ekonomiska drivkrafter

• Investeringar – Sydmanchuriska järnvägen (Mantetsu) fäste industriell utveckling.
• Handelsöverskott — Kolonial handel balanserade Japans deficitet.
• Bosättarkolonialism — 1M+ japanska civilister i Korea/Manchuriet 1940.

Politiska ambitioner

• Stormaktsstatus — "Fukoku Kyōhei" (Rikt land, stark armé); imperium = jämlikhet med Väst.
• Pan-asiatism — Retorik om "befria Asien från västerländsk kolonialism" maskerade imperialism.
• Militär autonomi — Kwantung-armén handlade självständigt, drove expansion (Mukden-incident 1931).

Nederlag i WWII avslutade imperiet; arv formar östasiatisk geopolitik idag.