Rovdjur till tasmaniiska djävulen: Få naturliga fiender

Den tasmaniiska djävulen (Sarcophilus harrisii) har mycket få naturliga rovfjender tack vare sitt aggressiva temperament, kraftiga bett (starkast bettkraft per kroppsmassa hos alla däggdjur) och nattliga vanor.

Historisk rovfjende

• Thylacin (Tasmanisk tiger, Thylacinus cynocephalus): Sannolikt predade på djävlar. Utdöd sedan 1936 (sista i fångenskap dog).

Nuvarande naturliga hot

• Klinteörnar (Aquila audax): Tar ibland unga eller äter as.
• Intraspecifik predation: Vuxna djävlar kannibaliserar unga (stor orsak till ungdödlighet).

Stora moderna hot (icke-rovfjandefödda)

• Djävulansikts tumörsjukdom (DFTD): Smittsam cancer; utplånade 80 %+ av vilda populationen sedan 1996.
• Vägtrafik: Ätervinning på vägar natten.
• Habitatförlust & fragmentering.
• Skogsbrand.
• Förföljelse (historisk): Prisjakt tills 1941.

Bevarandestatus

Hotad (IUCN). Säkerhetspopulationer i zoo på fastlandet; vaccinförsök mot DFTD; vild övervakning.