Mittatlantiska öar: Stigstenar över oceanen

Öar mitt i Atlanten

Atlantens mittocenisk bergskedja och hotspotvulkanism har skapat flera anmärkningsvärda ögrupper ungefär likaväg från Amerika, Europa och Afrika.

1. Azorerna (Portugal)

Nio vulkaniska öar på Mittatlantiska bergskedjans trippelpunkt (Nordamerikanska, Eurasiska, Afriska plattor). 1 400 km västerut från Lissabon. Mildt, marint klimat. Valobservation, krater-sjöar, vingårdar på Pico. Autonom region i Portugal.

2. Madeira (Portugal)

Vulkanisk arkipelag (Madeira, Porto Santo, Desertas, Selvagens) på den afriska plattan, 1 000 km SV från Lissabon. Subtropisk, üppiga lövskogsbestånd (laurisilva – UNESCO), levada-vandringar, berömt vin. Autonom region.

3. Kanarieöarna (Spanien)

Sju huvudöar vulkaniska öar vid NV Afrika (100 km från Marocko). Hotspotursprung. Teide (3 715 m) = Spaniens högsta topp. Mikroklimat: öken till molnskog. Stor EU-turistdestination. Autonom gemenskap.

4. Grönland (Danmark)

Världs största icke-kontinental ö. 80% issjikt. Inuitmajoritet. Självstyrande inom Kungadömet Danmark. Nordatlanten/Arktis gräns. Kritisk för klimatforskning.

5. Bermuda (UK)

Mittatlantisk havsberg (utsläckt vulkan) täckt av kalksten. 1 046 km Ö från Kap Hatteras. Subtropisk, korallrev, rosa sandstränder. Finans/försäkringsnav. Brittiskt utomeuropeiskt territorium.

6. Saint Pierre och Miquelon (Frankrike)

Liten arkipelag 25 km söderut Newfoundland. Sista relikten av Nya Frankrike. Fiskeekonomi. Fransk territorium. Subarktiskt klimat.

Geologisk notis

Azorerna = bergskedja. Madeira/Kanarieöarna = hotspots. Bermuda = utsläckt hotspot havsberg. Grönland = kontinentalfragment (Laurentia). St. Pierre = kontinentalsockel.