Icke-tropiska regnskogar: Tempererade, boreala, molnskogar och mer

Regnskogar finns utanför tropikerna. Vilken skog som helst med >2 000 mm årsnederbörd och kontinuerlig krona kvalificerar. Huvudtyper:

1. Tempererade regnskogar

Mellanhöga latituder (40–60°), maritima klimat. Stilla havets nordväst (USA/Kanada), södra Chile/Argentina, Nya Zeeland, Tasmanien, Japan, Storbritannien/Irland fragment. Domineras av barrträd (douglasgran, sekvoja, ceder, Nothofagus). Hög biomassa, läg diversitet jämfört med tropiska.

2. Subtropiska regnskogar

Övergångszoner (25–35°). Sydöstra Brasilien (Atlantiska skogen), östra Australien, sydöstra Kina, södra Japan, Sydafrika. Blandning av tropiska/tempererade släkten; hög endemism.

3. Boreala regnskogar

Höga latituder (55–70°), kalla men fukta. Kustnära Norge, Alaskas panhandle, BC-kusten, Kamtsjatka, Ryska Fjärran Östern. Gran, tall, hemlock, ceder. "Perhumida boreala".

4. Molnskogar (Montana)

Vilken latitud som helst där orografisk lyft skapar beständig molnimmersion. Anderna, Centralamerika, östra Afrika, Sydostasien, Hawaii, Karibien. Epifytbelagda, förkruvna träd, hög endemism. Vattenfångst via dimmdropp.

5. Mediterranea regnskogar

Mediterrane klimatzoner med lokaliserat höga nederbörd (orografiska). Korsika, Kalabrien, norra Spanien, Atlasbergen, Chiles Valdivianska (se nedan), Kaliforniens sekvojor (dimberoende). Sklerofylla anpassningar.

6. Valdivianska tempererade regnskogar

Chile/Argentina (35–48°S). Gondwana-relikter: Nothofagus, Fitzroya (alerce), Araucaria. Höga nederbörd, küstendim, glacial historia.

Alla delar: höga nederbörd, låg säsongsvariation, stängd krona, epifytrikedom och sårbarhet för klimatförskjutning och fragmentering.