Hur var livet för människorna i San Fernando-missionen?

Dagen för Missionsindianerna började vid soluppgången. De samlades för morgonböner och gick sedan ut för att arbeta med olika uppgifter. Kvinnor förberedde fälten för plantering och skördade skördarna. De tog hand om missionens boskap, och de lagade mat, städade och sydde åt sina familjer och bröderna. Män jagade, fiskade och byggde hus och andra strukturer för uppdraget. De samlade ved, vattnade växterna och snickrade och murade.

Varje person i uppdraget hade sin egen specifika roll och ansvar, och de förväntades arbeta hårt och lyda munkarna.

Barn gick i skolan på missionen, där de lärde sig om den katolska tron, såväl som grundläggande läsning, skrivning och räkning. De lärde sig också praktiska färdigheter, som jordbruk och snickeri, som skulle hjälpa dem att överleva i missionssamhället.

Missionsindianerna bodde i små ettrumshus gjorda av adobe tegel eller trä. De sov på mattor eller djurskinn och de åt enkla måltider av majs, bönor och squash. De gick ofta barfota och bar enkla kläder av bomull eller ull.

Religiöst liv

Den katolska tron ​​var central i livet på missionen. Indianerna var tvungna att delta i mässan varje dag och att delta i religiösa ritualer och ceremonier. De förväntades också bekänna sina synder för munkarna och regelbundet ta emot nattvarden.

Trots brödernas ansträngningar att genomdriva katolsk tro, fortsatte några av indianerna att utöva sin traditionella religiösa tro. De kombinerade ofta katolska ritualer med sina traditionella ceremonier, och de dyrkade i hemlighet sina gamla gudar och gudinnor.

Socialt liv

Missionsindianerna levde i ett sammansvetsat samhälle. De hjälpte varandra med deras arbete och de delade på mat, kläder och tak över huvudet. De firade också högtider och speciella evenemang tillsammans.

Indianerna hade en stark känsla av gemenskap, och de var starkt lojala mot sitt uppdrag. De var stolta över att vara en del av missionsgemenskapen och de var tacksamma för munkarnas skydd och vägledning.

Utmaningar och svårigheter

Livet på uppdraget var inte alltid lätt för indianerna. De var ofta överarbetade och de utsattes för hårda straff för att de inte lydde munkarna. De led också av sjukdomar, undernäring och andra hälsoproblem.

Trots utmaningarna var missionsindianerna motståndskraftiga. De anpassade sig till det nya sättet att leva, och de hittade sätt att bevara sin kultur och traditioner. De lyckades också hitta glädje i sina liv, och de var tacksamma för möjligheten att leva i missionsgemenskapen.

San Fernando Mission är en påminnelse om missionssystemets komplexa och utmanande historia i Kalifornien. Det är också ett bevis på det indianfolks motståndskraft och styrka.