Inget Mellanösterns land avvisar kapitalism fullt ut – Iran har en blandeekonomi

Inget land i Mellanöstern avvisar kapitalism helt. Alla deltar i globala marknader, privat ägande och vinstdrivna företag i varierande grad.

Iran: Närmast en "icke-kapitalistisk" modell

• Konstitutionen (Art. 44): Ekonomi = statlig, kooperativ, privat sektor.
• Statligt övervägande: Olja/gas (NIOC), bank, telekom, el, järnväg, storindustri via bonyads (revolutionära stiftelser, ~20–30 % av BNP).
• Privat sektor: Livlig inom jordbruk, lättindustri, tjänster, teknik, detaljhandel. Teherans börs aktiv.
• Islamisk finans: Räntefri bankverksamhet (murabaha, ijara) obligatorisk.
• Sanktionseffekt: Tvingad autarki, bytandehandel, kryptovalutaanvändning – inte ideologisk avvisning av marknader.

Övriga länder

• Gulfmonarkier (SA, Förenade Arabemiraten, Qatar, Kuwait, Bahrain, Oman): Statsledd kapitalism (statsfonder, nationella mästare) + fria zoner + utländsk arbetskraft.
• Israel: Avancerad kapitalistisk ekonomi (teknik, farmaceutika, försvar).
• Turkiet: Växande marknadsekonomi (tullunion med EU).
• Libanon, Jordanien, Egypten, Marocko, Tunisien: Blandeekonomier, IMF-program, privatiseringsvågor.
• Syrien, Jemen: Krigsekonomier – fragmentering, smuggling, biståndsberoende.

Slutsats

Spektrumet sträcker sig från statsdominerade blandeekonomier (Iran, Gulfstaterna) till liberaliserade marknader (Israel, Turkiet). "Avvisande av kapitalism" är en kallkrigsanakronism; debatten gäller reglering, distribution och suveränitet.