Varför Rom annecterade Cypern 58 f.Kr.

Den romerska annekteringen av Cypern handlade mindre om ön själv än om att reglera räkningar i republikens inbördeskrig.

Katalysatorn: Ptolemaios XII:s dåliga satsning

Ptolemaios XII Auletes, kung av Egypten och Cypern, stödde Pompeius den store mot Julius Caesar. Efter Pompeius nederlag vid Pharsalus (48 f.Kr.) flydde Ptolemaios till Cypern, i hopp att vänta ut stormen.

Roms kalkyl

• Straff: Att stödja den förlorande sidan i ett romerskt inbördeskrig var förräderi för en klientkung.
• Strategiskt värde: Cypern kontrollerade östra Medelhavets sjövagar och producerade koppar, trä och spannmål.
• Intäkter: Annektering innebar direkt skattebördaintäkter för romerska statskassan – avgörande efter år av krigsutgifter.

Resultatet

Cato den yngre sändes för att ta besittning. Ptolemaios, insikt att motstånd var meningslöst, begick självmord. Cypern blev en romersk provins (initialt knuten till Kilikien), och förblev under romersk/byzantinsk herravälde i nästan sju sekler.

Ironi

Ptolemaios XII återfick Egyptens tron med romerskt militärt bistånd – efter att ha betalat en massiv muta till Caesar och Pompeius arvtagare. Cypern dock förblev romersk.