Östersjön: Ett brackigt inlandshav, inte ett salt hav

Östersjön har exceptionellt lågt saltinnehåll – bland världens lägsta för ett marin kropp. Genomsnittlig salinitet: 7–8 PSU (praktiska salinitetsenheter) vs globalt havsmedelvärde ~35 PSU. Det är ett brackigt medelhavshav, inte ett högsaltigt.

Varför så fersk?

• Begränsat utbyte: Smal, grunda danska sund (Öresund, Storebælt, Lillebælt) begränsar Nordsjöintillströmning. Djupvattenförnyelse sker bara under sällsynta Major Baltic Inflows (MBIs).
• Massivt sötvattenintillströmning: 250+ floder (Neva, Vistula, Oder, Daugava, Nemunas) avrinning ~15 000 m³/s – ekvivalent till ~1 % av volymen årligen.
• Positiv vattenbalans: Nederbörd > avdunstning.
• Stratifiering: Haloklin vid 40–80 m fångar salt bottenvatten; ytskiktet är nästan fersk (2–4 PSU i Bottniska viken/Finska viken).

Ekologiska konsekvenser

Salinitetsgradient driver unik artszonering: marina arter (torsk, sill) i sydväst; sötvatten (gädda, abborre) i nord; brackvattensspecialister (flundra, blåmussla, Fucus vesiculosus) däremellan. Låg diversitet men hög endemism. Syrebrist i djupa bassänger på grund av stratifiering + näringsbelastning.

Klimatkänslighet

Uppvärmning minskar is täckning, förändrar stratifiering, kan öka MBI-frekvens – men ökar också avrinning. Östersjön är ett sentinel-system för kusthavsförändring.