Vad var det internationella samfundets handlingar under det armeniska folkmordet?

Under det armeniska folkmordet var det internationella samfundets svar i stort sett otillräckligt och ineffektivt. Medan vissa länder och individer väckte oro och erbjöd hjälp, saknades konkreta åtgärder för att förhindra eller stoppa folkmordet. Här är några anmärkningsvärda åtgärder som vidtogs av det internationella samfundet under det armeniska folkmordet:

1. Diplomatiska ansträngningar:

– USA uttryckte sin oro och fördömde massakrerna men vidtog inga betydande åtgärder för att ingripa eller utöva påtryckningar på den osmanska regeringen.

– Europeiska makter som Storbritannien, Frankrike och Ryssland gjorde offentliga uttalanden där de fördömde grymheterna men drev också sina intressen och diplomatiska förbindelser med Osmanska riket.

2. Humanitärt bistånd:

– Flera hjälporganisationer, inklusive American Committee for Armenian and Syrian Relief och German Near East Relief Fund, gav humanitärt bistånd till armeniska överlevande.

– USA:s regering anslog medel för hjälpinsatser och skickade medicinsk personal för att hjälpa de överlevande.

3. Ögonvittnesberättelser och rapportering:

– Journalister, missionärer och diplomater rapporterade om de grymheter de bevittnade i Armenien. Dessa rapporter bidrog till att öka medvetenheten om folkmordet internationellt.

– Den tyske ambassadören i Turkiet, Hans von Wangenheim, skickade detaljerade redogörelser för massakrerna till sin regering och uppmanade dem att vidta åtgärder.

4. Internationella utredningar:

– 1915 besökte en undersökningskommission inrättad av de allierade makterna Armenien och samlade bevis på de grymheter som begåtts. Deras resultat publicerades i Bryce Report, som dokumenterade folkmordet.

– Nationernas förbund tillsatte senare en internationell kommission för att undersöka händelserna i Armenien, men dess resultat publicerades inte förrän efter kriget.

5. Rättegångar och erkännande efter kriget:

– Efter kriget inrättade de allierade makterna militärdomstolar för att åtala osmanska krigsförbrytare, men de flesta frikändes eller fick milda straff.

– Vissa länder, som Frankrike och Uruguay, erkände det armeniska folkmordet och fördömde grymheterna, men ett omfattande internationellt erkännande kom inte förrän långt senare.

Sammantaget präglades det internationella samfundets svar under det armeniska folkmordet av brist på beslutsamma åtgärder, politiska överväganden och otillräckligt tryck på den osmanska regeringen för att stoppa grymheterna.