Europas havsnamn ursprung: Etymologi från Östersjön till Joniska havet

Europas havsnamn speglar forntida språk, mytologi och geografi:

• Östersjön: Från latinska Balticus eller fornnorska belt (sund), syftande på de danska sund som länkar den till Nordsjön.
• Svarta havet: Från turkiska Kara Deniz ("Mörkt hav") — möjligen på grund av djupa anoxiska vatten, stormar eller mörka sediment.
• Adriatiska havet: Namngivet efter den antika hamnstaden Adria (etruskisk Atria, "vatten/flodmunning"), en gång vid bukten's huvud.
• Medelhavet: Latinska Mare Mediterraneum = "hav i mitten av landet" (mellan Europa, Afrika, Asien).
• Tyrrenska havet: Namngivet för Tyrrhener (etruskerna), som bebodde centrala Italiens kust.
• Egeiska havet: Från grekisk myt: Kung Aegeus drunknade här troende son Theseus död.
• Joniska havet: Namngivet för Jonerna, en grekisk stam som bosatte västra Grekland och öar.
• Nordsjön: Rent geografiskt — nord om fastlandsEuropa (tyska: Nordsee, holländska: Noordzee).

Dessa namn har utvecklats över årtusenden, blandande latin, grekiska, norska, turkiska och lokala tungomål.