Neutrala länder i WWII: Europas icke-krigförande

Flera europeiska länder upprätthöll officiell neutralitet genom hela andra världskriget, även om "neutralitet" ofta döljde komplexa sympatier och hemligt samarbete:

• Spanien: Francos régime var officiellt icke-krigförande men ideologiskt anknuten till Axe; skickade Blå divisionen att kämpa mot USSR; levererade volfram till Tyskland.
• Portugal: Salazars Estado Novo upprätthöll det äldsta förbundet (med Storbritannien) men förblev neutral; tillät allierade användning av Azor-baserna (1943); exporterade volfram till båda sidor.
• Schweiz: Vapenad neutralitet; mobiliserade 850 000 man; tjänade som finansiell hub, underrättelsecenter och Röda Kors-värd; kontroversiella guldtransaktioner med Reichsbank.
• Sverige: Neutral men gjorde zugeständningar: tillät tysk truppgenomfart till Norge (1940–43), exporterade järnmalm avgörande för tysk krigsmaskin; bistod senare allierade (underrättelse, utbildning av norsk polis).
• Irland (Éire): Strikt juridisk neutralitet (Emergency Powers Act); nekade allierade marinbaser (Fördragshamnar); men hemligt delade väderdata, tillät allierade flygoverflygningar (Donegal Corridor), internerade tyska men inte allierade flygbesättningar.

Övriga: Vatikanstaten (neutral suverän), Turkiet (neutral tills feb 1945), Andorra, Liechtenstein, San Marino, Monaco (mikrostater).

Sann neutralitet var sällsynt; de flesta balanserade överlevnad med ekonomisk nödvändighet och geopolitiskt tryck.