Hur erövringar formade Nordeuropas språk

Erobringar omformade djup språkkartan i Nordeuropa:

• Romersk erövring (Britannien, Germanien): Införde latin; lånord i keltiska/germanska språk (t.ex. engelska street, wine, wall från latinska strata, vinum, vallum).
• Anglosaxiskt bosättning (5:e–7:e årt): For med sig oldengelska (västgermanska), fördrängde brittisk keltiska i det som blev England.
• Vikingatid (8:e–11:e årt): Fornnordisk inflytande i N. England, Skottland, Irland; ortnamn (-by, -thorpe, -thwaite), pronomen (they, them, their), vardagsord (sky, egg, knife, take).
• Normanniska erövringen (1066): Normansk franska blev elitspråk; ~10 000 franska ord kom in i engelska (lag, regering, mat, konst).
• Tysk expansion (Ostsiedlung, Tyska orden): Tyska spred sig österut in i Baltikum, Polen, Tjeckoslovakien; jiddisch utvecklades.
• Rysk imperiell expansion: Ryska blev dominant över Sibirien, Kaukasus, Centralasien.
• Slaviska migrationer/erövringar: Polsk, tjeckisk, slovakisk expanderade; baltiska språk (preussiskt) utdog.
• Keltisk Rückzug: Korniska, manx utdöd som gemenskapsspråk; walesiska, bretonska, iriska, skotsk gaeliska minoriserade.

Varje våg lade lager av vokabulär, ortnamn och sociolingvistiska hierarkier som fortfarande är synliga idag.