Italiens 67+ regeringar sedan 1945: Varför så många?

Ja — Italien har bildat 67+ regeringar sedan WWII (t.o.m. 2023), i genomsnitt ~1,3 år var. Det är inte dysfunktion — det är en strukturell drag.

Rotorsaker

• Proportionellt valsystem: Rent proportionellt valsystem (till 1993, delvis efter) fragmenterar parlamentet — 10+ partier vinner ofta mandat.
• Koalitionsnödvändighet: Inget enda parti vinner majoritet. Regeringar kräver flerpartisallianser — inhära kuggiga.
• Ideologisk bredd: Koalitioner sträcker sig från mitt-vänster till mitt-höger; policytvister utlöser fall.
• Partifraktionering: Interna strömmar (correnti) inom partier agerar som minipartier, drar stöd.
• Misstroende-lätthet: Parlamentet kan fälla kabinet utan fasta terminer — till skillnad från USA/UK-system.

Kontinuitet mittemot förändring

Trots omsättning upprätthöll Italien:

• Demokratisk stabilitet (inga kuppar, auktoritära återfall)
• Institutionell kontinuitet (tjänsteman, domstolar, presidentskap)
• Ekonomisk utveckling (G7-medlem, 3:e största eurozone-ekonomi)
• Utrikespolitisk konsekvens (NATO, EU-grundare)

Teknokratiska kabinett (Monti 2011, Draghi 2021) och valreformer (1993, 2005, 2017) har mättat — men inte eliminerat — mönstret. Det är italiensk demokratis driftrytm.