Bolivias största markregioner

Bolivias extrema topografi skapar fyra distinkta fysioografiska regioner:

1. Andinregion (Västra ~28%):

• Altiplano: Högplatå (3 600–4 000 m) mellan två kordilleror. Titicacasjön (världs högst segelbara sjö), saltsjöar (Salar de Uyuni), glest puna-gräsmark. La Paz/El Alto ligger här.
• Cordillera Occidental: Vulkaniska toppar vid chilenska gränsen (Sajama 6 542 m, Bolivias högsta).
• Cordillera Oriental (Real): Skarp, glaciärbeläggda toppar (Illimani, Huayna Potosí) nedstigande till Yungas.
• Yungas: Branta, molnskogsbeläggda östra Andeshallar (1 000–3 500 m); coca, kaffe, frukt; hög biologisk mångfald; farliga vägar (Death Road).

2. Sub-Andin / Dalregion (Central ~13%):

• Tempererade, bördiga intermontanedalar: Cochabamba-dalen (brödkorg), Tarija-dalen (vin), Sucre (konstitutionell huvudstad). Jordbruk, moderat klimat.

3. Llanos Orientales / Amazonbasin (Norra/Östra ~59%):

• Llanos de Moxos / Beni-savann: Säsongsvis översvämmade gräsmarker, våtmarker, galleriskogar. Boskapsskötsel.
• Amazonasregnskog (Selva): Nordväst (Pando, Beni, N. La Paz). Opåverkad biologisk mångfald, urfolksterritorier (Tsimane, Mosetén), paranöt, virke.

4. Gran Chaco (Sydöstra ~12%):

• Halvtorr, taggig skog, säsongsvåtmarker. Extrema hetta. Gas/oljefält. Pantanal våtmarker sträcker in i SO-hörnet. Urfolksgrupper (Guaraní, Ayoreo).

Denna dramatiska vertikala zoneringsuppdelning – från 6 500 m toppar till 200 m Amazon – driver Bolivias extraordinära biologiska mångfald och kulturella mångfald.