Biotiska processer på en lervik (mudflat)

Lervikar – tidvattenformade ekosystem

Enligt New Hampshire Department of Environmental Services är en lervik (mudflat) ett område av lera, sand eller grus som regelbundet utsätts för och översvämmas av tidvatten. Lervikar har mycket lite vegetation och bildas i skyddade områden med låg vågverkan, inloppar och Ästuarium. Organismer som ostron, musslor, kammusslor, fyto-plankton lever i lervikar. Dessa och deras rovdjur utför olika biotiska processer dagligen.

1. Förbrukning av mat (Consuming Food)

Producenter: mikroalgier och bakterier – basen i matkedjan. De lever på lervikens yta och omvandlar svavelkväver till organiskt material. Svavelkväver finns riktigt i leran. Organiska partiklar, mikroalgier, bakterier = mat för sniglar, maskar, kräftdjur. Rovdjur (fiskar, fåglar) äter sniglar/maskar/kräftdjur – processen pågår ständigt.

2. Andning (Respiration)

Gravande djur (kammusslor, maskar, kräftdjur) överlever i lera genom att andas genom rör för att få syre från ytan. Fiskar behöver vatten för att andas genom gälar – måste vänta på flod. Fåglar andas genom luftsäckar/lungor som alla fåglar. Bakterier saknar lungor – närmast andning är upptag av näringsämnen/svavelkväver i lera.

3. Rörelse (Movement)

Inom lervikar: fyto-plankton rör sig med cilia, flageller, tillväxtorgan. Maskar använder borstar på varje kroppssegment för att glida/grava. Kräftdjur (krabbor) använder ben. Fiskar som besöker använder fenor.

4. Fortplantning (Reproduction)

Arter måste reproducera för att överleva. Sniglar parar sig eller självfortplantning. Kräftdjur lägger ägg och befruktar dem. Fiskar använder också ägg. Eftersom mat ofta är överflödigt i lervikar fortsätter fortplantning att hålla arter närvarande i dessa unika områden.