Spaniens krav på Oregon via Balboas upptäckt av Stilla havet

Spaniens historiska krav på Oregon Country härleddes från Vasco Núñez de Balboas 1513 upptäckt av Stilla havet. Enligt **doktrinen om upptäckt** och påvliga bullor (Inter caetera, 1493) påstod europeiska makter suveränitet över länder som gränsade till "upptäckta" oceaner.

Balboas handling

Den 25 september 1513 korsade Balboa Panamaisthmus och påstod "Söderhavet" (Stilla havet) och alla angränsande länder för den spanska kronan. Detta bildade basen för Spaniens krav på hela Amerikanska stillahavskusten.

Oregon-tillämpning

Spanien hävdade att denna beviljande inkluderade Nordvästkusten – modernt Oregon, Washington, British Columbia. Spanska expeditioner (Pérez 1774, Heceta 1775, Bodega y Quadra 1775, 1779, 1790-92) förstärkte krav genom formella besittningstagande på Nootka Sound, Neah Bay och andra platser.

Konkurrierande krav & Lösning

• Storbritannien: Cook (1778), Vancouver (1792), pälshandelsposter – krav genom upptäckt och ockupation
• Ryssland: Alaska-baserade pälsoperationer söderut till Kalifornien (Fort Ross)
• USA: Gray (1792 Columbia-floden), Lewis & Clark (1805), Astoria (1811) – krav genom upptäckt och bosättning

Viktiga avtal:

• Nootka-konventionerna (1790-94): Spanien medgav brittiska handelsrättigheter, försvagade exklusivitet
• Adams-Onís-fördraget (1819): Spanien avstod krav norr om 42°N (Oregons nuvarande södra gräns) till USA
• 1818/1827 Gemensam ockupation: USA-Storbritannien delade Oregon Country
• Oregon-fördraget (1846): 49:e breddgraden gräns; USA fick Oregon, Washington, Idaho; Storbritannien behöll Vancouver-ön

Spanien etablerade aldrig permanenta bosättningar i Oregon. Dess krav avskalades progressivt av rivalmakters effektiva ockupation och diplomatiska förhandlingar, kulminerande i 1819 års avstånd till USA.