Viktigt evolutionärt steg för liv på land

Det avgörande utvecklingssteg som möjliggjorde landkolonisering var utvecklingen av kärlväxter med uthållighetsresistenta anpassningar under Silurperioden (~444–416 Ma). Tidiga mosstäckande växter (mossor, levermossor) koloniserade fukta kanter, men innovationen av kärlvävnad (xylem/floem) för internt vatten/näringstransport och en vaxig cutikula för att förhindra vattenförlust tillät växter att växa upprätt, få tillgång till sol ljus och överleva i torrrare mikromiljöer. Detta skapade jordar, syrgassade atmosfären vidare, och gav mat/livräume för ledfotingar (tusenfotingar, spindeldjur) och senare fyrfotingar. Utan denna botaniska revolution kunde djurens landliv inte ha skett.