Sanfolkens (Buschmännen) traditionella kost

Sanfolken (eller buschmännen) i södra Afrikas Kalahariöknen är bland världens sista jägar- och samhällssamfund. Deras kost speglar djup ekologisk kunskap och säsongsberoende rörlighet.

Primära matkällor

1. Vilt (Protein och fett)

• Antiloper (springbok, gemsbok, kudu, duiker, steenbok)
• Smådäggdjur (harar, springharor, piggsvin, markekorrar)
• Fåglar (pärlhöna, francolin, sandflyghöna)
• Reptiler (sköldpaddor, ödlor, ormar)
• Jakt: Giftiga pilar (från skalbaggslarver), uthållighetsjakt, fällor.

2. Insekter och larver (Högkvalitativt protein)

• Mopane-ormar (Gonimbrasia belina) – säsongberoende staple, torkade/handlade.
• Termiter (flugande), gräshoppor, skalbaggor, myror – samlade, rostad, ätna hela.

3. Vilda växter (Kolhydrater, vitaminer, medicin)

• Rötter/knöllar: !Kung "!naba" (Cyperus esculentus), "||gam" (Dioscorea), "tsin" (Raphionacme).
• Frukt/bär: Tsammamelon (Citrullus lanatus – vild vattenmelon, avgörande vattenkälla), marula (Sclerocarya), grewia, bär.
• Nötter/frön: Mongongo (Ricinodendron) – högt fett/protein, staple.
• Gummi/harzer: Akacia, Commiphora – tuggas för näringsämnen.

4. Honung (Energi, medicin)

Honungssökare (Indicator indicator) leder jägare till bisamhällen; honung och brood konsumeras; vax används för pilbefäste.

5. Strutsägg

Sällsynt men värderade; 1 ägg = 24 kycklingägg; skal används som vattenbehållare.

Säsongs- och regional variation

Kosten skiftar med nederbörd, plats och grupp. Vissa san kompletterar nu med statsrationer, getter eller butiksmat, men traditionell kunskap kvarstår.