Klimatregioner i New England: Fyra distinkta zoner

New Englands klimat varierar signifikant över dess 6 stater på grund av latitud, höjd och küstnärahet:

1. Norra New England

Maine (norr), norra Vermont, norra New Hampshire
Fuktigt kontinentalt (Dfb): Långa, kalla vintrar (jan genomsnitt -12 till -7°C), korta kyla somrar (jul genomsnitt 16–21°C). Tung snö (250–500 cm). Växtperiod 90–130 dagar.

2. Södra New England

Connecticut, Rhode Island, östra Massachusetts, södra NH/VT
Fuktigt subtropisk övergång (Cfa/Dfa): Heta, fuktiga somrar (jul genomsnitt 21–24°C), kalla snörika vintrar (jan genomsnitt -7 till -1°C). Växtperiod 160–200 dagar. Nor'easters, ibland orkaner.

3. Västra New England

Berkshires, Green Mountains, White Mountains, västra lutningar
Högländskontinental (Dfb/Dfc): Höjddrivet. Kallare, fuktigare, snörigare än omgivning. Korta somrar, hårda vintrar. Orografisk nederbörd. Alpina zoner på högsta toppar.

4. Kustnära New England

Omedelbar kustlinje: Maine till Connecticut
Marint mättat (Cfb/Dfb): Mildare vintrar (havsvärme), kyligare sommar (sjöbriser), mindre snö, mer dimma. Smalt band (5–20 km inåt). Mikroklimat i buktar, öar, halvöar.

Klimatförändringsskift

• Växtperioder förlängda 10–14 dagar sedan 1970.
• Vinteruppvärmning snabbast — mindre snö, mer regn.
• Extrema nederbördshändelser ökar.
• Gulf of Maine uppvärmning 99 % snabbare än globala havet — påverkar fiskerier, stormar.