Efter brittiska frånflyttningen från Palestina: Maj 1948

Den 14 maj 1948, när den sista brittiska högste kommissionären avgick från Haifa, förklarade det judiska folkrådet (ledet av David Ben-Gurion) etablerandet av Israel i Tel Aviv. Nästa dag, 15 maj, invaderade arméer från fem arabiska stater – Egypten, Transjordanien, Syrien, Libanon och Irak – det tidigare mandatområdet, vilket inledde 1948 års arabisk-israeliska krig (känt i Israel som Självständighetskriget, på arabiska som Nakba).

Omedelbar sekvens

1. Midnatt 14/15 maj: Brittiska mandatet upphör lagligt.
2. Eftermiddag 14 maj: Självständighetsförklaring ceremoni vid Tel Aviv Museum.
3. 15 maj, gryningen: Egyptiska styrkor rör sig från söder; jordanska Arablegionen går in på Västbanken; syriska/libanesiska styrkor anfaller norr; irakisk expeditionsstyrka rör sig mot centrala Palestina.
4. 15 maj och framåt: Strider utbryter på flera frontjer; Jerusalem belägras; palestinsk flyktingström accelererar.

Sammanhang

FN-partitionsplanen (Resolution 181, nov 1947) föreslog separata judiska och arabiska stater. Judiskt ledarskap accepterade; arabiskt ledarskap avvisade. Brittisk frånflyttning skapade maktvakuum som båda sidor sökte fylla.

Utfall

Kriget varade tills 1949 vapenvila. Israel expanderade utöver partitionsgränser; Jordan annekterade Västbanken/Östra Jerusalem; Egypten höll Gaza. ~700 000 palestinier blev flyktingar. Ingen palestinsk stat uppstod.

Denna sekvens – förklaring, invasion, krig – definierade den moderna Mellanösternas konflikt.