Kritiker av Panama Canal Överlämnandet: Två Kärnargument

Motståndare till 1977 års Torrijos-Carter-fördrag (som överlämnade Panamakanalen till Panama till 1999) centrerade sin kritik på två pelare:

1. Fördragskränkningstävling

Kritiker hävdade att 1903 års Hay-Bunau-Varilla-fördrag gav USA rättigheter "i evighet" till Canal Zone. De hävdade att 1977 års fördrag ensidigt upphävde ett bindande internationellt avtal utan samtycke från Zonians (USA-medborgare i Canal Zone) eller senatssupermajoritet för fördragsupphävande.

2. Rasism och Imperialism Anklagelser

Kritiker hävdade att USA-kontroll var rotad i rasistisk paternalism och imperial ambition: 1903-fördraget förhandlades med en späd Panama (som USA hjälpte att lossna från Colombia) under kanonbåtdiplomati; Canal Zone-förvaltning segregerade "guld rulle" (vita amerikaner) och "silver rulle" (västindier, panamaner) arbetare; och USA militära interventioner (1903, 1964, 1989) framtvingade dominans.

Motargument

• Hay-Bunau-Varilla påtvingades en svag Panama; omförhandling rättade en ojämlikhet.
• USA fick permanenta neutralitetsrättigheter och försvarsåtkomst.
• Panamas efterföljande förvaltning (via ACP) har varit effektiv och lönsam.

Debatten speglade bredare kalla krigsspänningar: antikommunistiska hökar såg överlämnandet som退却; mänskliga rättigheterförespråkare såg det som dekolonisation. Senaten ratificerade 68–32; kanalen överlämnades fredligt den 31 dec 1999.