Branta havsinlopp kallas fjorder

En fjord (eller fiord) är ett långt, smalt, djupt havsinlopp avgränsat av branta klippor — utgrävda av glaciärer, sedan översvämnade av stigande havsnivåer.

Bildning

1. Glaciär flyter ner i förutbestämd dal (V-form).
2. Isen erosionerar dalen till U-form: branta väggar, plan botten, överdjupt bassäng.
3. Glaciären drar sig tillbaka; havsnivån stiger (postglacial) → översvämmar dalen.
4. Resultat: Fjord — ofta djupare inåt än vid mynningen (tröskel/sill).

Klassiska exempel

• Norge: Sognefjorden (204 km, 1 308 m djup), Geirangerfjorden, Nærøyfjorden (UNESCO).
• Nya Zeeland: Milford Sound (Piopiotahi), Doubtful Sound (Fiordland).
• Chile: Patagoniska fjorder (Chilenska fjorder).
• Alaska: Glacier Bay, Tracy Arm, Kenai Fjords.
• Grönland: Scoresby Sund (största systemet), Ilulissat Icefjord.
• Kanada: Brittiska Columbias kust (t.ex. Jervis Inlet).

Viktiga drag

• Sill: Grund bergsklippa vid mynningen (terminalmorän) — begränsar cirkulation, skapar anoxiska djupbassänger.
• Hängande dalar: Biflödesglaciärer inträder högt → vattenfall (t.ex. Stirling Falls, Milford).
• Stratifiering: Söt ytskikt (avrinning) över salt djupvatten.

Inte fjorder

• Rias (översvämnade floddalar — t.ex. Chesapeake Bay, Galiciska rías) — ingen glacial överdjuppning.
• Sund (bredare, ofta glacial men inte överdjupt — t.ex. Puget Sound).

Fjorder är glaciärernas signatur på kystlinjen — djupa, dramatiska och biologiskt unika.