Kustlandformer skapade av havsvågor: Erosions- och ackumulationsformer

Vågverkan formar kuster genom erosion (avslitning) och ackumulation (uppbyggnad). Här är de viktigaste formerna:

Erosiva former (bergartsborttagning)

• Udden — motståndskraftiga bergartsvorsprång kvar efter att mjukare bergart eroderats.
• Havsklintar — branta bergytor från underklyvning vid basen; dras inåt med tiden.
• Vågslipade plattformar — plana, översvämmade bergbänkar vid klippbas; synliga vid lågvatten.
• Havsgropar — höglor utgnagda av hydraulisk verkan/kompression i sprickor.
• Havsbågar — gropar genomskurna genom udden; tak kan kollapsa.
• Havsstackar — isolerade pelare efter bågkollaps (t.ex. Old Man of Hoy).
• Blåshål — vertikala skaft där vågor pressar vatten/luft uppåt.

Ackumulationsformer (sedimentuppbyggnad)

• Stränder — sand/stenackumulationer i skyddade vikar; dynamiska, säsongberoende.
• Näbb — längsstrandsdriftavlagringar som utsträcker sig över vikmynningar (t.ex. Spurn Head).
• Bänkar — nedsänkta eller upphöjda rückar över mynningar/vikar.
• Tomboloer — näbb som kopplar ö till fastland (t.ex. Chesil Beach).
• Barriäröar — långa, smala sandöar parallell med kusten (t.ex. Outer Banks).
• Dyner — vindblåst sand bakom stränder; stabiliserad av vegetation.