Hickory-träd i Maine: Ja, tre inhemska arter trivs

Hickory (Carya spp.) är inhemska i Maine, though mindre vanliga än i Midwest eller Mid-Atlantic. Tre arter förekommer naturligt, främst i södra och centrala Maine (York, Cumberland, Androscoggin, Kennebec län).

Inhemska arter

1. Skaggig hickory (Carya ovata): Mest vanlig. Karakteristisk skaggig bark som lossnar i långa strimlor. Söta, ätliga nötter. Högläge skog, vål dränerade jordar.
2. Bitter hickory (Carya cordiformis): Slät, grå bark; ljusgula knoppar. Nötter bitter, oätliga. Föredrar fukta bottenmarker, strandar.
3. Pignut hickory (Carya glabra): Tätt, ridig bark; päronformade nötter (varierbar smak). Torra ryggar, backar. Minst vanlig i Maine.

Ekologisk roll

• Mast skörd: Nötter föder ekorre, ekorre, vildkalkon, hjort, björn, möss.
• Värdväxter: Larver av hickory horned devil (kung valnötsspinnare), banded hairstreak fjäril, många skalbaggar.
• Trä: Tätt, hårt, hög stötmotstånd → verktygshandtag, golv, rökning kött.

Identifieringstips

• Fingerblad (5–9 blad), wechselständig.
• Toppknoppe stor, skuppig (valvat i bitter hickory).
• Nötkupa spricker till botten (skaggig, pignut) eller delvis (bitter).

Klimatförändringsnot

Hickory kan expandera nordut i Maine när vintrar blir mildare. Plantera dem nu (lokal proveniens) hjälper assisterad migration.