RFID-chipp i pass

RFID (radiofrekvensidentifiering) är små chippar för att spåra allt från varor till boskap. De finns i kreditkort och ID-kort för att snabba transaktioner och åtkomst. Tillägg av RFID i USA-pass har varit kontroversiellt: integritetsrisker kring datorregister och potentiella problem med RFID-teknikens implementering.

Hur de fungerar

• När en närliggande läsarenhet skannar RFID-chippen (i USA-pass utfärdade sedan ~2007) reflekteras ett radiomeddelande med data om passinnehavaren: unikt ID-nummer + vissa passdata (namn, digitaliserad bild). Personuppgifterna kan krypteras för integritet.

Globalt bruk

• Nästan hälften av 188 deltagande länder implementerar RFID i pass. USA, som har „visumfria“ avtal med 27 länder, kräver att besökare under det programmet bär pass med RFID-chip. Europa (kallar tekniken „e-Passport“) implementerar aktivt RFID.

Orsaker till kontrovers

• Integritetsrisker är huvudinvändningen. Med 10 års livslängd har hackare tid att hitta sätt att hämta data, klona pass, utnyttja data. USA:s regering har lagt foliefodral i passomslaget för att skärma chippen när den inte används, men potentialen för spårning (av regeringar eller obehöriga) finns.

Hackerrisker

• RFID-teknik är decennier gammal – hackare har klonat passchippar efter två veckors arbete. Vid storskalig distribution av „ePassports“ har så mycket tid/pengar/insats investerats att svar på upptäckta sårbarheter blir svårt (tusentals skannrar, miljoner pass att byta). Initiala distributionsplaner undviktade säkerhetsbehov. RFID-chippar som verkar giltiga kan teoretiskt användas för att attackera säkerhetsutrustning som skannar dem när data laddas ner.