Nasser, Tiran-sundet och Suez-krisen: Rättad tidslinje

Premissen innehåller ett kritiskt fel: Gamal Abdel Nasser blockerade inte israelisk sjöfart 1952. 1952 var Nasser ledare för Free Officers-rörelsen som stürtade kung Farouk; han blev statsminister 1954 och president 1956.

Den faktiska händelseföljden (1956 Suez-krisen)

1. 26 juli 1956: Nasser nationaliserar Suez Canal Company (mehrpart ägd av Storbritannien/Frankrike), vilket utlöser internationell kris.
2. Oktober 1956: Egypten blockerar Tiran-sundet (inträde till Aqaba-viken/Eilat), vilket hindrar israeliska och israelbundna fartyg från att nå Röda havet. Detta strider mot 1949 års vapenstillstand och 1956 års Konstantinopelkonvention.
3. 29 oktober – 7 november 1956: Israel invaderar Sinai (Operation Kadesh); Storbritannien och Frankrike ställer ultimatum, bomberar/invaderar (Operation Musketeer) officiellt för att separera stridande parter men faktiskt för att ta kanalen.
4. November 1956: Under intensivt press från USA, USSR och FN drar invasörerna sig tillbaka. FNEF distribueras. Egypten behåller kanalen; blockaden lyfts 1957.

Motiv för 1956 års blockad

• Repressalier för nationaliseringsreaktioner.
• Solidaritet med arabiska stater mot Israel.
• Hävstång i kalla krigets positionering (umgarnade sovjetiskt stöd).
• Inrikespolitik: Panarab nationalism, antiimperialism.

1956 års blockad var en avgörande eskalering i den arabisk-israelska konflikten och kalla kriget i Mellanöstern. 1952-datumet är felaktigt.