Arkitektur för antika grekiska teater scenen

Anatomi av ett klassiskt grekiskt teater

Grekiska teater var utomhus, backamfatade amfiteatrar. Nyckelkomponenter:

• Theatron (publikplats): Trappstegsformade stenbänkar i halvcirkel, rymde 5 000–17 000 åskådare.
• Orkestra (dansplats): Cirkulär plan yta (diameter 20–30 m) mittemot; kör framförde här. Central thymele (altare till Dionysos).
• Skene (scenbyggnad): Rektangulär struktur bakom orkester; ursprungligen tält/hydda, senare sten med dörrar för skådespelares inträden/avträden. Tak (theologion) för guders framträdanden. Målad sceneri (pinakes) fäst.
• Proskenion: Höjd plattform framför skene (hellenistisk period); huvudspelplats.
• Parodoi (sidingar): Två rampor mellan theatron och skene för kör/skådespelare ingång; även publikåtkomst.
• Ekkyklêma / Mechane: Hjulplattform för inre scener; kran för flyjande guder (deus ex machina).

Ingen gardin, belysning eller mikrofoner – akustik lade på geometri; masker förstärkte röst och karaktär. Layouten formade dramats gemensamma, rituella natur.