Varför dör människor efter att ha kommit ner från Mount Everest?

Höjdsjuka: Mount Everest ligger på en höjd av 29 029 fot (8 848 meter), där luften är tunn och innehåller mindre syre. Detta kan leda till höjdsjuka, vilket kan orsaka symtom som andnöd, trötthet, illamående, kräkningar och huvudvärk. I svåra fall kan höjdsjuka leda till döden.

Hypotermi: Temperaturen på Mount Everest kan sjunka till -22°F (-30°C), och vindkylan kan få det att kännas ännu kallare. Detta kan leda till hypotermi, som uppstår när kroppen förlorar värme snabbare än den kan producera den. Hypotermi kan orsaka förvirring, desorientering och så småningom död.

Utmattning: Att bestiga Mount Everest är en fysiskt krävande uppgift som kan ta veckor eller till och med månader. Kombinationen av hög höjd, kalla temperaturer och starka vindar kan leda till utmattning, vilket kan försämra omdöme och beslutsfattande. Utmattning kan också göra det svårare att hantera andra utmaningar, som höjdsjuka och hypotermi.

Olyckor: Terrängen på Mount Everest är förrädisk, och det finns många faror, såsom sprickor, laviner och isfall. Dessa faror kan orsaka olyckor som kan leda till döden.

Syrgasbrist: Luften på hög höjd innehåller mindre syre, vilket kan ha en negativ inverkan på hjärta och lungor. Det kan också påverka fysisk och mental prestation.

Komplikationer efter klättring: Även efter att man lyckats nå toppen av Mount Everest finns det risker för komplikationer efter klättring, såsom lungödem (vätska i lungorna) och hjärnödem (vätska i hjärnan). Dessa tillstånd kan utvecklas när kroppen har haft för mycket tid att anpassa sig till de lägre syrenivåerna på toppen.

Kombinationen av dessa faktorer gör nedstigning från Mount Everest till ett farligt åtagande. Även erfarna klättrare är inte immuna mot riskerna, och även ett litet misstag kan få ödesdigra konsekvenser.