Kan vilket land som helst bedriva forskning i Antarktis?

Ja. Antarktisfördraget (1959) utpekar kontinenten som en vetenskaplig skyddszon öppen för alla nationer för fredlig forskning.

Inga suveränitetskrav erkänns – Fördraget fryser territoriella påståenden (7 påståendehuvudmän: Argentina, Australien, Chile, Frankrike, Nya Zeeland, Norge, Storbritannien).
Frihet för vetenskaplig undersökning – Varje fördragspart kan etablera stationer, bedriva forskning.
Militär verksamhet förbjuden – Inga baser, manövrer, vapentester.
Mineralutvinning förbjuden – Madridprotokollet (1991).
Miljöskydd – Stränga regler för avfall, vilda djur, påverkan.

54 fördragspartner (29 konsultativa = aktiva forskare).
~70 permanenta + säsongsstationer – Störst: USA (McMurdo, Amundsen-Scott), Ryssland (Mirny, Vostok), Kina (Great Wall, Zhongshan, Kunlun, Taishan), Argentina, Chile, Australien, Frankrike/Italien (Concordia), Storbritannien, Tyskland, Japan, Korea, Indien, etc.
Forskningsområden: klimat, iskärnor, astronomi, geologi, biologi, oceanografi, rymdväder.

Antarktisfördragets konsultativa möte (ATCM) – Årligt konsensusbaserat beslutsforum för konsultativa parter.

Vilken nation som helst kan ansluta till fördraget och starta ett program – vetenskap, inte suveränitet, styr på isen.