Kejsar Qianlong och kristna missionärer: Tolerans, inte restriktion

Strider mot premissen, Kejsar Qianlong (r. 1735–1796) begränsade inte europeiska missionärer – åtminstone inte som en systematisk policy. Hans regeringstid såg relativ tolerans jämfört med hans efterträdare.

Historisk kontext

• Kangxi (r. 1661–1722): 1692 Toleransedikt – kristendomen tillåten.
• Yongzheng (r. 1722–1735): 1724 förbud mot kristendomen (utom Pekingmissionärer som tjänade hovet).
• Qianlong: Fortsatte Yongzhengs förbud i princip men tillät jesuitmissionärer på hovet (astronomer, konstnärer, ingenjörer) att stanna. Inga nya missionärer antogs; inga massförföljelser.

Varför misstanken?

• 1773: Pave Clemens XIV förtrycker jesuitordern – mission kollapsar internt.
• 1793 Macartney-ambassaden: Qianlongs kända avvisande av brittiska handelkrav ("Vi äger allt") förstärker bilden av avslutenhet.
• Jiaqing (r. 1796–1820) & Daoguang: Förskärpt förföljelse (1805, 1814 edikter) — ofta retroaktivt associerade med Qianlongs sena regeringstid.

Qianlongs faktiska ställning

Pragmatisk: värderade jesuiters tekniska färdigheter (kalender, kanoner, klockor, målning) men misströdde religiös proselytism som socialt störande. Han skrev: "Européerna är mycket okunniga om våra lagar... deras religion skiljer sig inte från Vita Lotos-sekten." (Vita Lotos = förbjuden millenaristisk grupp).

Restriktioner skärptes efter hans abdikation (1796), inte under hans aktiva regering.