Varför Panama ville tillbaka Canal Zone

Panamas driv att återta Canal Zone

1977 Torrijos-Carter-fördragen återgav Canal Zone till Panama (full suveränitet 1999). Nyckelmotivationer:

1. Historisk rättvisa

1903-fördraget (Hay-Bunau-Varilla) undertecknats av fransk agent, inte panamanska regeringen. Sett som påtvingat en nybildad nation (självständighet 1903).

2. Ekonomisk suveränitet

• Kanalen genererade miljarder; Panama fick bara $250K/år annuitet (senare $2,3 M).
• Kontroll betydde 100% av avgiftsintäkter + ancillär ekonomi (hamnar, logistik, turism).

3. Nationell stolthet & Suveränitet

• Zonen var en 10-mil-bred US-enklav som delade Panama – ett land i ett land.
• USA:s militära baser, domstolar, polis – panamansk lag gällde inte.
• 1964 flagguppror (21 panamaner döda) mobiliserade krav.

4. Politisk stabilitet

Kanalfrågan dominerade inrikespolitik; varje regering förhandlade återgång. Lösning möjliggjorde demokratisk konsolidering.

5. Internationellt stöd

• OAS, Blockfria rörelsen, FN-resolutioner backade Panama.
• USA:s globala trovärdighet (post-Vietnam) favoriserade förhandlad avhopp.

Resultat: Fredlig överföring (1979–1999). Kanalen drivs nu av Autoridad del Canal de Panamá – mycket effektiv, lönsam.