Cecil Sharps amerikanska folksångsupptäckter: "Traditionella sånger" från brittiska öarna

När den engelske folkloristen Cecil Sharp (inte "Cecile") samlade in sånger i Appalachierna (1916–1918) fann han hundratals ballader och folksånger med tydliga rötter på de brittiska öarna – bevarade muntligt över generationer i isolerade bergsamhällen.

Vad han fann

• Child Ballads (Francis James Childs 305 kanoniska engelska/skotska ballader) – t.ex. "Barbara Allen," "The Gypsy Laddie," "Lord Randall."
• Broadside-ballader, lyriska sånger, lek-sånger, psalmer.
• Varianter avviker från UK-versioner – nya melodier, lokaliserade texter, appalachiska modaliteter (gap-skala, pentatonisk).

"Traditionella sånger" – den präcisa termen

Sharp kallade dem "folk-songs" eller "traditional songs." Definitionen:

Sånger överförda muntligt, av okänd författare, existerande i flera varianter, formade av gemenskapens estetik över tid – skilda från komponerade, tryckta eller kommersiella sånger.

Varför de överlevde i Appalachierna

• Geografisk isolering (före radio, före vägar).
• Kulturell konservatism (skotsk-irske bosättare, baptister/metodister).
• Funktionell roll: arbete, vaggsånger, frieri, ritual, underhållning.
• Ingen konkurrerande massmedia förrän 1920-talet.

Sharps arv

English Folk Songs from the Southern Appalachians (1917, 1932 med Maud Karpeles) – 1 600+ toner. Grundade English Folk Dance and Song Society (EFDSS). Inspirerade den amerikanska folksångsrevivalsen (Seeger, Lomax, Dylan).

Sharp "fann inte utländska sånger." Han fann brittiska sånger som blev amerikanska genom muntlig överföring – definitionen av tradition.