Medelhavshandel efter 1200: Venedig, Genua och Pisa dominerade

Efter 1200 kontrollerade tre italienska sjöräpubliker – Venedig, Genua och Pisa – Medelhavets kommersiella artärer, och länkte Europa till bysantinska, islamiska och mongoliska världar.

Venedig: Adriatiska drottning

• Strategisk position: Lagunfestung vid Adriatiska huvudet – port till Centrala Europa via Brennerpasset
• Imperium: Stato da Màr (Dalmatien, Kreta, Cypern, Egeiska öar, Svarta havets hamnar)
• Handel: Kryddor, siden, bomull, alun, glas, slavar. Galejkonvojer (muda-system) på fasta scheman
• Institutioner: Statsreglerad handel, tidig bankverksamhet, sjöförsäkring, varubörser

Genua: Rivalen från väster

• Västra Medelhavsfokus: Liguriska kusten → Spanien, Nordafrika, Levanten
• Finansiell innovation: Första statsgäld (Compera), växelbrev, försäkringskontrakt
• Bysantins allierad (efter 1261): Galata-kvarter i Konstantinopel, Chios, Phocaea alun-monopol
• Upptäcktsresande: Columbus, Caboto (John Cabot) – genueser

Pisa: Den tidiga ledaren, sedan avtagande

• 11:e–12:e sek. topp: Sardinien, Korsika, Balearerna, Tunisien, Levantenhandel
• Nederlag vid Meloria (1284) av Genua → förlorade sjödominans, Sardinien, sedan självständighet (1406, till Florens)
• Arv: Fibonacci (Leonardo av Pisa) barde hinduarabiska siffror till Europa via Medelhavshandel

Systemisk påverkan

• Återupplivade europeisk monetarisering (guld florin/dukat, 1252)
• Överförde asiatisk teknik (papper, krut, kompass, tryck)
• Finansierade korsfarer, sedan deras ersättare: kommersiell diplomati
• Sådde renässansrikedom (Medici, Fugger kopplingar)

Tre städer, ett hav, spärren för afro-eurasisk utbyte.