Västra uplanden i Europa: Stora högländsområden

De västra uplanden (eller västeuropeiska högländer) är ett diskontinuerligt band av gamla, erosionerade högländer som ramar Atlantiska och Medelhavskusterna av Europa. Huvudkomponentregioner:

• Brittany Uplands (Frankrike) – Granit massiv, Monts d'Arrée (384 m).
• Fransk Central Massiv (Massif Central) – Vulkanisk/granitisk plattå (Cévennes, Auvergne vulkaner); topp Puy de Sancy (1 885 m).
• Iberiska plattån (Meseta Central) – Stor inre plattå (600–800 m); begränsad av bergskedjor.
• Kantabriska bergen (N Spanien) – Kalkstens toppar (Picos de Europa, 2 648 m); atlantiskt klimat.
• Sierra Morena (S Spanien) – Låg, erosionerad kedja som skiljer Meseta från Guadalquivir dalen.
• Galicien bergen (NV Spanien) – Avrundade granitkullar, rías (försunkna dalar).
• Picos de Europa (Kantabrisk underkedja) – Dramatiska kalkstenstorn; Covadonga sjöar.
• Pyrenéerna (Frankrike/Spanien/Andorra) – Unga foldberg; Aneto (3 404 m); axial zon graniter, kalkstensflankar.

Dessa högländer delar Hercyniska/Variska grundbergarter (Paleozoikum), starkt erosionerade, senare förnyade av Alpinsk tektonism. De påverkar klimat (regnskuggor), biologisk mångfald (refugier) och mänsklig bosättning (transhumans, mineralbrytning, vattenkraft).