Hur ändrade migrationen av människor regering i Västeuropa?

1. Invasion och erövring: De germanska folken som migrerade in i Västeuropa erövrade ofta den lokala romerska eller keltiska befolkningen och etablerade nya kungadömen. Visigoterna erövrade till exempel Spanien och Portugal, frankerna erövrade Gallien (dagens Frankrike), och anglosaxarna erövrade Storbritannien. Dessa erövringar ledde till upprättandet av nya politiska system, såsom det visigotiska kungariket, det frankiska kungariket och kungariket England.

2. Assimilering: I vissa fall assimilerade de germanska folken som migrerade in i Västeuropa gradvis i lokalbefolkningen. Detta gällde särskilt i områden där de germanska folken var en minoritet, som i Italien och Gallien. I dessa fall antog de germanska folken lokalbefolkningens språk, seder och lagar.

3. Akkulturering: I vissa fall påverkade de germanska folken som migrerade in i Västeuropa den lokala kulturen och institutionerna. Detta gällde särskilt i områden där de germanska folken var en majoritet, som i Storbritannien och Skandinavien. I dessa fall införde de germanska folken sitt eget språk, seder och lagar, vilket hade en bestående inverkan på den lokala kulturen.

4. Federalism: I vissa fall ledde migrationen av människor till bildandet av federala stater. Detta gällde särskilt i områden där det fanns en blandning av olika etniska grupper, som i Schweiz och Nederländerna. I dessa fall kom de olika etniska grupperna överens om att leva tillsammans under en gemensam regering, samtidigt som de behöll sina egna distinkta identiteter.

5. Decentralisering: I vissa fall ledde migrationen av människor till en decentralisering av regeringen. Detta gällde särskilt i områden där centralregeringen var svag eller obefintlig, till exempel i det heliga romerska riket. I dessa fall hade lokala myndigheter en stor del av självstyre, och centralregeringen hade liten kontroll över dem.