Var USAs förvärv av Canal Zone rättvist? En omstridd historia

Etisk bedömning av 1903-fördraget

Flesta historiker och internationella jurister betraktar Hay–Bunau-Varilla-fördraget som orättvist och tvångsfullt, även om det var lagligt vid tiden.

Argument mot rättvisa

• Inget panamanskt samtycke: Förhandlat av fransk medborgare Bunau-Varilla; Panamas provisoriska regering hade inget inflytande.
• Kanonbåtsdiplomati: USA:s krigsfartyg blockerade colombiansk undertryckning av Panamas självständighet.
• Ojämna villkor: Evig suveränitet över 553 km² för $10 M + $250 K/år – långt under strategiskt värde.
• Suveränitetscränkning: Zon var en USA-enklav med egna lagar, domstolar, polis – Panamas rättsgällande räckde inte dit.

Gegenargument (Historisk kontext)

• Panama existerade *eftersom* USA-stöd (självständighet från Colombia).
• Kanalen bar massiv infrastruktur, jobb, eventuella intäkter.
• 1903-normer: Stormakter påtvingade rutinet sådana fördrag (t.ex. Britterna i Egypten, USA på Kuba).

Lösning

Torrijos-Carter-fördragen (1977) erkände orättvisa: fasvis återgång, full suveränitet 1999. Panama tjänar nu ~$2,5 Mrd/år från kanalen.

Slutsats: Lagligt men moraltvivelaktigt efter moderna standarder; rättat genom senare diplomati.