Hur var livet i ett motte- och bailey-slott?

Livet inne i ett motte-and-bailey-slott var hårt och obehagligt, särskilt för de lägre klasserna. Slotten var ofta överfulla och ohälsosamma, och det fanns lite avskildhet. Luften var fylld av lukten av rök, svett och avfall. Golven var vanligtvis täckta av lera eller buskar, och väggarna var ofta kala och dragiga.

Majoriteten av befolkningen bodde i borggården, som var den yttre delen av slottet. Borggården var omgiven av en vallgrav och en palissad, och den innehöll majoriteten av slottets byggnader. Dessa omfattade herrgården, kapellet, köket, stallet och verkstäderna. Herrens sal var den största och viktigaste byggnaden på slottet. Den användes för fester, möten och andra viktiga evenemang. Kapellet användes för gudstjänster och köket användes för att laga mat. Stallet användes för att hysa herrens hästar, och verkstäderna användes för att tillverka och reparera vapen och annan utrustning.

Herren och hans familj bodde i motten, som var den upphöjda, innersta delen av slottet. Motten var vanligtvis omgiven av en trä- eller stenmur, och den innehöll herrens privata kammare och borgen, som var den starkaste byggnaden i slottet. Torpet användes för att förvara värdesaker och för att försvara slottet i händelse av attack.

Livet inne i ett motte-and-bailey-slott var fullt av fara. Slotten attackerades ofta av fiender, och invånarna var tvungna att ständigt vara på vakt. I krigstid var slotten ofta belägrade och invånarna fick utstå långa perioder av nöd och nöd.

Trots svårigheterna kan livet i ett motte-and-bailey-slott också vara givande. Slotten gav skydd mot fiender, och de var ofta centrum för det sociala och kulturella livet i lokalsamhället. Invånarna på slotten hade en stark känsla av gemenskap, och de var ofta mycket lojala mot sin herre.