Madagaskars regnskogar: En biodiversitets-hetta utan permanenta bosättningar

Madagaskars regnskogar, koncentrerade längs den östra kanten, är bland de mest biologiskt unika ekosystemen på jorden. Över 90 % av öns arter — lemurer, kameleonter, grodor, fåglar och växter — är endemiska, finns ingen annanstans. Dessa skogar, del av UNESCO-världsarvet "Rainforests of the Atsinanana", beherbergar evolutionära linjer isolerade i 80 miljoner år.

Kritiskt, inga permanenta mänskliga populationer bor inom de primära regnskogszonerna. Madagaskarfolket bosatte sig historiskt på de centrala höglanden och kustområdena, odlade jordbruk (ris, zebukor) i avverkade områden. Regnskogens ruviga terräng, täta vegetation, hög luftfuktighet, sjukdomsvektorer (malaria) och brist på odlingsmark diskuragerade permanent bosättning. Idag är skogsbosatta samhällen begränsade till små, ofta tillfälliga grupper av forskare, parkvakter och illegala avverkare eller gruvarbetare. Bevarandearbete fokuserar på att skydda dessa obebodda kärnor samtidigt som man stödjer hållbara livsnäringar i buffertzoner. Frånvaron av permanenta invånare är en nyckelfaktor för skogarnas ekologiska integritet — men de står under enormt press från skogbrandodling (tavy), avverkning, gruvbrytning och klimatförändringar som tränger in från kanterna.