Nilen näringskedjor: Från mikroskopiska alger till toppredatorer

Nilens näringsnät varierar från källor (Victoriasjön, etiopiska högländer) till delta, men kärnvägar kvarstår:

Pelagiska (öppna vatten) kedjor

• Fytoplankton → Zooplankton → Nilabborre (Lates niloticus) — topppredator, upp till 200 kg.
• Alger → Sniglar → Mal (Clarias gariepinus, Bagrus) — luftandande, bentiska jägar.

Bentiska (botten) kedjor

• Detritus → Bentiska evertebrater (chironomider, oligoketer) → Tilapia (Oreochromis niloticus) — alltätande, akvakulturstapel.
• Organisk materia → Detritusätare → Mormyrids (elefantfiskar) — svaga elektriska fält navigation.

Littoral/Makrofytkedjor

• Makrofyter (Vallisneria, Ceratophyllum) → Insekter (Odonata, Ephemeroptera) → Fåglar (häger, kungsfiskare, vattenhöna).
• Fiskägg/larver → Insekter → Ungfiskar (rekryteringsväg).

Mänskliga påverkan

Assuan-högdammen (1970) blockerade sediment/näringsämnen, kollapsade sardinfisket i Medelhavet, gynnade sjöanpassade arter (tilapia, abborre) över vandrande. Förorening, överfiske och invasiv vattenhyacint förenklar nätverken ytterligare.

Återställande av kopplingar (fisstrappor, miljöflöden) kunde återkalla historisk komplexitet.