Hur är ökenland?

Öknar täcker en tredjedel av jordens landyta och kategoriseras med begränsad nederbörd, extrema temperaturfluktuationer mellan dag och natt och knapphändig vegetation. Bristen på en konsekvent vattenkälla begränsar tillväxten av växtarter, och jorden blir lös och sandig. Öknar kan vidare klassificeras i varma och kalla öknar, där den förra kännetecknas av brännande dagtemperaturer och den senare av minusgrader nattetid.

* Het öknar: Dessa öknar, inklusive Sahara och den arabiska öknen, finns i tropiska regioner och får mycket lite nederbörd, ofta mindre än 25 centimeter (10 tum) per år. Den extrema värmen och bristen på vatten i heta öknar skapar en karg och ödslig miljö.

* Kalla öknar: Kalla öknar, som Gobiöknen och Atacamaöknen, är vanligtvis belägna på högre breddgrader eller på högre höjder. Dessa öknar upplever extrema dygnstemperaturvariationer, med dagtemperaturer som når över 38°C (100°F) och nattetemperaturer faller under fryspunkten.

Här är några ytterligare egenskaper som vanligtvis förknippas med ökenlandskap:

* Torrhet och låg luftfuktighet: Öknar är torra miljöer med mycket låga luftfuktighetsnivåer. Bristen på fukt i luften kan leda till uttorkning och brist på fukt för att organismer ska trivas.

* Sandjordar: Ökenjordar är ofta lösa och sandiga, bildade genom vittring och erosion av stenar över tiden. Sandpartiklar är små och grova, vilket gör dem mottagliga för vinderosion och sandstormar.

* Extrema temperaturer: Öknar upplever betydande temperaturfluktuationer inom en 24-timmarsperiod. Dagstemperaturerna kan nå extrema toppar på grund av intensiv solstrålning, medan nattetemperaturerna kan sjunka avsevärt eftersom det finns lite fukt i luften för att behålla värmen.

* Gles vegetation: Öknar har begränsad vegetation på grund av bristen på vatten och svåra miljöförhållanden. Växtarter i öknar har ofta anpassningar för att överleva med minimalt vatten, såsom djupa rötter som kan nå underjordiska vattenkällor eller taggar och minskad bladyta för att minimera vattenförlust.

* Oaser och vattenkällor: I vissa öknar finns det oaser, som är områden med vattenkällor som källor eller brunnar. Dessa oaser ger livsmiljöer för växt- och djurliv och skapar lokala områden med biologisk mångfald i öknen.

* Vind och erosion: Öknar utsätts ofta för starka vindar som orsakar erosion. Vinden plockar upp sand och andra partiklar, vilket leder till bildandet av sanddyner och andra vindblåsta egenskaper som bågar, buttes och mesas.

Sammantaget kännetecknas ökenlandskap av sin torrhet, extrema temperaturfluktuationer och begränsad vegetation. Men inom denna allmänna klassificering finns det avsevärd variation i de specifika egenskaperna och förhållandena för olika öknar runt om i världen.