Rötter till europeiska spänningar 1914: Vägen till första världskriget

Strukturella brottlinjer

1. Imperial rivalitet: Kampen om Afrika/Asien. Tyskland (sen ankomsten) vs. Storbritannien/Frankrike. Marockokriser (1905, 1911).
2. Sjöstrategisk rustningslopp: Tirpitz Riskflotte utmanade Royal Navy. Storbritannien såg existentiellt hot; byggde Dreadnoughts.
3. Explosiv nationalism: Panslavism (Ryssland/Serbien), Pangermanism, Fransk revanschism (Alsace-Lorraine), Balkan-nationalismer vs. Österrike-Ungern.
4. Balkans barillkruka: Ottomansk fall skapade vakuum. Österrike annecterade Bosnien (1908). Två balkankrig (1912–13). Serbien fördubblades, hotade A-U integritet.
5. Stela allianssystem:
   • Trippelallians: Tyskland, Österrike-Ungern, Italien (försvar).
   • Trippelentente: Frankrike, Ryssland, Storbritannien (ententes, inte fulla allianser).
   Lokal konflikt → världskrig via kedjereaktion.
6. Olösta territoriella tvister: Alsace-Lorraine, Balkan-gränser, koloniala gränser.
7. Militaristiska kulturer: Schlieffen-planen (Tyskland), Plan XVII (Frankrike), offensivkult. Mobilisering = krig.

Utlösare

Erzhertig Franz Ferdinand mördad (Sarajevo, 28 juni 1914) av bosnisk serbisk nationalist. Österrikes ultimatum till Serbien → Rysk mobilisering → Tysk Schlieffen-plan aktivering → världskrig.