Hur skildes Europa åt?

Separationen av Europa är allmänt uppfattad som att hänvisa till de politiska, ekonomiska och sociala klyftor som uppstod mellan de östra och västra delarna av Europa efter andra världskrigets slut.

Här är de viktigaste faktorerna som ledde till separationen av Europa:

1. Ideologiska skillnader: Den primära faktorn som skilde Europa åt var den djupa ideologiska klyftan mellan de västerländska kapitalistiska demokratierna och de östliga socialistiska staterna. Länderna i väst, i linje med USA, antog demokratiska principer, fria marknadsekonomier och individuella friheter. Å andra sidan anammade länderna i öst, i linje med Sovjetunionen, kommunismen, centraliserade statlig kontroll över ekonomin och begränsade politiska rättigheter.

2. Järnridå: Den fysiska uppdelningen mellan Öst- och Västeuropa blev känd som järnridån, en term som myntades av Winston Churchill 1946. Järnridån representerade Sovjetunionens önskan att kontrollera sina östeuropeiska satellitstater och isolera dem från västerländska influenser. Detta resulterade i fysisk separation och befästning av gränser, vilket gjorde resor och kommunikation mellan öst och väst svårt.

3. Kalla krigets politik: Det kalla kriget, den globala rivaliteten mellan USA och Sovjetunionen som varade från mitten av 1940-talet till början av 1990-talet, spelade en avgörande roll för att befästa separationen av Europa. Länderna i Östeuropa sågs som en del av Sovjetunionens inflytandesfär och västvärlden försökte förhindra deras spridning av kommunismen. Detta ledde till bildandet av militära allianser som North Atlantic Treaty Organization (NATO) i väst och Warszawapakten i öst.

4. Ekonomiska skillnader: Allt eftersom det kalla kriget fortskred blev de ekonomiska skillnaderna mellan Öst- och Västeuropa alltmer uppenbara. Västländerna upplevde snabb ekonomisk tillväxt och stigande levnadsstandard. Däremot kämpade de östeuropeiska ekonomierna med ineffektiv central planering, eftersläpande innovation och brist på konsumtionsvaror. Dessa skillnader accentuerade ytterligare separationen av Europa och underblåste önskan om förändring i östblocksländerna.

5. Kränkningar av mänskliga rättigheter: Bristen på politisk frihet och kränkningar av mänskliga rättigheter i östblocksländerna väckte kritik och missnöje både inom och utanför regionen. Det hårda undertryckandet av politiska oliktänkande och begränsningarna av medborgerliga friheter skapade spänningar mellan de östeuropeiska regeringarna och deras medborgare.

6. Slutet på Sovjetunionen: Sovjetunionens sammanbrott 1991 markerade en vändpunkt i Europas separation. I och med Sovjetunionens upplösning fick de östeuropeiska länderna sin självständighet och började övergå till demokrati och marknadsbaserade ekonomier. Berlinmurens fall 1989 hade redan signalerat början på slutet på Europas delning.