Vilka var medborgarna i Aten?

Termen "medborgare" i antikens Aten hade en specifik och begränsad definition. Medborgarskap i Aten bestämdes inte av födelse eller bosättning utan av juridisk status och deltagande i den politiska processen. Här är de viktigaste egenskaperna hos atenskt medborgarskap:

1. Kön :Endast vuxna manliga medborgare ansågs vara fullvärdiga medborgare i Aten. I praktiken uteslöt detta kvinnor, även om de var frifödda och en del av medborgarsläktet.

2. Ålder :Manliga medborgare fick fullständiga medborgarskapsrättigheter när de fyllde 18 eller 20 år, beroende på period.

3. Anor :För att betraktas som medborgare måste individer vara födda av medborgarföräldrar på båda sidor (far och mor). Barn födda av en medborgarfader och en icke-medborgarmor ansågs inte vara fullvärdiga medborgare.

4. Social klass :Medborgarskapet var huvudsakligen begränsat till de två övre klasserna i det atenska samhället:Eupatridae (adelsmän) och Geomoroi (godsägarklassen). Den lägsta klassen, theterna (lönarbetare), hade begränsade eller inga politiska rättigheter.

5. Fastighetsägande :Under den atenska demokratins tidiga period var medborgarskap också kopplat till fastighetsägande. Individer utan tillräcklig egendom kan uteslutas från vissa aspekter av politiskt deltagande.

6. Registrering i demos :För att utöva medborgarskapsrättigheter måste individer registreras som medlemmar i en deme (ett av de lokala distrikten i Attika). Varje deme förde ett register över medborgare och deras familjer.

7. Militärtjänst :Militärtjänst var en väsentlig plikt för medborgarskapet. Endast medborgare var berättigade att tjänstgöra i den atenska militären, och denna roll var en källa till stolthet och distinktion.

8. Politiskt deltagande :Medborgare hade rätt att närvara och delta i Ecclesia , församlingen där lagar stiftades och viktiga beslut togs. De kunde rösta, inneha ämbeten och fungera som jurymedlemmar i domstolarna.

Medborgarskapet i Aten var både ett privilegium och ett ansvar. Medborgarskapets rättigheter och skyldigheter var tätt sammankopplade, och medborgarna förväntades aktivt engagera sig i den politiska processen och bidra till stadsstatens välbefinnande.