Jordarter i Nya Zeeland
Nya Zeeland är geografiskt ungt och fram till för cirka 1000 år sedan var det obebyggt. Det långa, smala landet har många jordarter, som resultat av variationer i nederbörd, höjd och latitud. Sjuttioprocent av landet är brant eller måttligt brant, enligt Encyclopedia of New Zealand. Vulkaner bidrog till sammansättningen av jordar i norra och den senaste istiden påverkade jordar i söder.
Auckland-distriktet
Auckland-provinsen längst norrut i Nya Zeeland har mosig, organiska jordar, som resultat av hög fuktighet och regnskog som funnits där innan bosättare rödde det för jordbruk. Region är bäst för mjölk- och färslambproduktion.
Centrala Nordön
Aktiva vulkaner dominerar platån i mitten av Nordön. Askegnallar skapade pumicejordar som gav bosättare och bönder många problem när de försökte odla gräs. Får och boskap blev sjuva med koboltbrist tills bönder gödsla sin mark med koboltrikt superfosfat.
Hawke's Bay
Jordarna på östra kusten av Nordön är säsongsvis torra och kalkrika. Encyclopedia of New Zealand säger att de är fruktbara med djupa, mörka granulära humuslager. Jordarna är bäst för intensivt åkerbruk och fårskötsel samt äpple- och vingårdsodling.
Taranaki
Mt. Taranaki-Egmont dominera landskapet på västkusten av Nordön och ger den rika vulkaniska jorden. De gulbruna mulljordarna kommer från askeutbrott över tusentals år. De reagerar bra på superfosfatgödslning och stödjer mestadels mjölk- och färslambproduktion.
Nedre Nordön
Wellington-provinsen har mestadels gulbruna jordar bildade under skogar, som har nöttiga underjordar, enligt Encyclopedia of New Zealand. Jordarna behöver kalk och superfosfat för att bli produktiva. Marken är mestadels kullerande, bäst för mjölk- och färslambproduktion.
Canterbury Plains
Sydöns Canterbury Plains har grunda, torra och steniga jordar. Med irrgation från floderna odlar jordarna ull, spannmål och betesgrödor.
Westland
Westland, eller västkusten av Sydön, har den högsta nederbörden av någon region i Nya Zeeland, 2 540 mm per år, enligt Encyclopedia of New Zealand. Jorden, bildad under tät inhemsk skog, är våt och mosig. Endast efter omfattande dränering har den blodlats odlingsbar.
Central Otago
Den torraste delen av Sydön, under vindskuggan av Southern Alps, är Central Otago och McKenzie Basin norrut. Den steniga jorden är brungrå och svagt sur till alkalisk, enligt Encyclopedia of New Zealand. Den stödjer fin (merino) ulltillväxt och med irrgation, stenfrukt.
