Gräsarter i Anderna

Anderna, som sträcker sig längs Sydamerikas västkust, omfattar många höjdlägen och jordarter – en mångfaldig miljö för växtliv. Gräs finns bara i vissa delar av bergskedjan. Enligt Thomas Veblen i "The Physical Landscape of South America" tenderar andinska gräsmarker att finnas på finare jordarter. Tillsammans innehåller dessa gräsmarker mer än 500 släkten. Veblen benämner Poaceae som den vanligaste gräsfamiljen på både höga och låga höjder, samt Poa, Festuca och Calamagrostis som tre av dess vanligaste släkten.

Poa

Enligt "CRC World Dictionary of Grasses" beskriver Umberto Quattrocchi Poa som antingen enåriga eller fleråriga, vanligtvis flata och ofta små och delicata. Michael A. Mares, författare till "Encyclopedia of Deserts", listar Poa gymnantha som en gräsart särskilt vanlig i andinska stäppmarker.

Festuca

Enligt Quattrocchi är Festuceae tofflade fleråriga gräs. Mares beskriver Festuca som vanligt i både höga Anderna, där arter som Festuca sublimis anpassat sig till torra förhållanden, och på stäppmarkerna, där arter som Festuca gracillina kan hittas.

Calamagrostis

Calamagrostis, mer känd som "pampasgräs", beskrivs som ett risigt, tofflat gräs. Calamagrostis jubata är en sådan art, en robust växt som enligt Quattrocchi producerar många frön och växer lätt på blott, stenig jord som på bergslutningar. Tillväxten av C. jubata hjälper att kontrollera jorderosion. En annan art, specifik för höga Anderna, är Calamagrostis lingulata.