Egenskaper hos fullservice-flygbolag – skillnader mot low-cost
Det finns många skillnader mellan traditionella fullservice-flygbolag (stora flygbolag) och deras low-cost-konkurrenter; antalet low-cost-bolag har ökat rejält sedan Airline Deregulation Act 1978. Även om egenskaperna blivit mer likartade över tid anses fullservice-flygbolag generellt ha högre servicenivå och fler funktioner.
Kostnader & avgifter
Fullservice-flygbolag tar generellt högre biljettpriser; men ökad konkurrens från low-cost-bolag har tvingat dem att sänka priserna rejält. På vissa marknader erbjuder fullservice-flygbolag ibland billigare flygningar än budgetkonkurrenter, även om det inte är typiskt. Traditionellt har fullservice-flygbolag inte tagit avgifter för bekvämligheter som bagage, handbagage, bokningsavgifter etc., men många har börjat ta betalt för tjänster som tidigare var gratis. Fullservice-flygbolag distribuerar vanligtvis biljetter via så många kanaler som möjligt (internet, telefon, resesajter, resebyråer) medan low-cost-bolag fokuserar på internetförsäljning.
Kabinbekvämligheter
De flesta fullservice-flygbolag har kabiner med två eller tre servicenivåer och färre totalt antal säten per flygplan; sätestorlek och benutrymme (seat pitch) är generöst. Exempelvis har Delta 124 säten i sin Airbus A319, medan Frontier (low-cost) har 136 säten i en identisk A319. Fullservice-flygbolag erbjuder vanligtvis fler ombordförmåner: större utbud av mat och dryck, underhållning, hörlurar, kuddar och filtar; nyligen har dock vissa fullservice-bolag minskat eller börjat ta betalt för dessa.
Vagar och flygningar
Medan low-cost-bolag ofta bara använder en eller två flygplanstyper och flyger mest inrikiska kort- till medellånga sträckor, serverar fullservice-flygbolag regionala sträckor till mindre destinationer genom regionala partners samt stora widebody-flygplan på långa sträckor till inrikiska och internationella destinationer runt om i världen.
Operationer
Fullservice-flygbolag flyger till stora primära flyghamnar i storstäder istället för sekundära flyghamnar med lägre kostnad. De har en eller flera stora nav (hubbar) genom vilka de flesta flygningar ruteras för att skapa kopplingsmöjligheter. De är också mer benägna att ha interline-avtal med andra bolag, använda codeshares och vara medlemmar i stora flygallianser.
