Varför är skeppsvrak i Östersjön och de stora sjöarna bättre bevarade än andra salthav i Atlanten?

Östersjön har en låg saltkoncentration på i genomsnitt ca 0,5-0,7%, jämfört med Atlantens genomsnittliga salthalt på 3,5%. Denna lägre salthalt orsakas av inflödet av sötvatten från floder och det begränsade utbytet av vatten med Nordsjön, som är den enda förbindelsen mellan Östersjön och Atlanten. Den lägre salthalten bromsar nedbrytningsprocessen som orsakas av mikroorganismer och marina organismer som vanligtvis livnär sig på trä och organiskt material, vilket bidrar till bättre bevarande av skeppsvrak.

Stora sjöarna

De stora sjöarna är också sötvattensjöar med låg salthalt, med salthaltsnivåer som sträcker sig från 0,1 % till 0,8 %, vilket gör dem mindre frätande än hav och andra saltvattenförekomster. De kallare vattentemperaturerna och frånvaron av starka strömmar i de stora sjöarna bidrar också till ett bättre bevarande av skeppsvrak. Kalla temperaturer bromsar aktiviteten hos mikroorganismer, och avsaknaden av starka strömmar hjälper till att förhindra skador på skeppsvrak genom vågverkan. Dessutom har de stora sjöarna ett mer begränsat marint liv jämfört med Atlanten, med en lägre närvaro av organismer som livnär sig på trä och andra material.