Vad är en oceanisk graben (trench)? – geologi och exempel

Oceaniska gravar är smala och utsträckta depressioner i havsbotten och de utgör de lägsta punkterna på jorden. En sådan graben är Marianergraven och den sjunker cirka 7 000 mil (not: fel i originaltext – bör vara meter/kilometer) djupt ner i havsbotten. Enligt Encyclopedia of the Earth är 70 % av jordens yta vatten och Stilla havet innehåller 30,5 % av jordens hydrosfär. Gravar finns i alla världshav och de påverkar naturfenomen som jordbävningar och vulkanisk aktivitet.

Oceaniska plattor

Oceaniska plattor skapar oceaniska gravar när de krockar med varandra. Dessa plattor ligger belägna under haven och de är ansvariga för att hålla dessa massiva vattenmängder på plats. Plattor rör sig konstant i en långsam takt på några tum per år och när de skiftar kan de antingen krocka (konvergera), skiljas åt (dividera) eller glida förbi varandra (transform-gränser). Oceaniska plattor är inte bara ansvariga för att utveckla oceaniska gravar, de är också ansvariga för att skapa landmassor, vulkaner och jordbävningar.

Subduktion

När två plattor krockar, böjs den tungare plattens framkant neråt och smälter under den lättare plattan – detta kallas subduktion. Kontinental- och oceaniska plattor konvergerar typiskt för att bilda gravar och krockande oceaniska plattor är också ansvariga för att skapa gravar. När oceaniska plattor rör sig påverkar de alltid andra plattor. Oceaniska plattor producerar enorma krafter som ständigt förändrar världens havsbottnar.

Graben-vändning (Trench Flipping)

Många oceaniska gravar finns längs kontinenternas kanter och oceaniska plattor bär på någon av denna kontinentala landmassa. När dessa oceaniska plattor krockar in i en annan platta sänker inte landmassen sig men den fyller en graben tills den inte längre kan röra sig. När detta sker börjar den framre kanten av den kontinentala landmassa att rynka sig och börja bilda berg – motsatsen till undervattensgravar. Denna process kallas graben-vändning (trench flipping) och vissa bergkedjor skapas genom denna process längs kanterna av kontinentala plattor och de sträcker ut sig in i oceanen.

Jordbävningar och vulkanisk aktivitet

Oceaniska plattor bildar gravar nära aktiva vulkaniska kedjor och de kallas vulkaniska öar (volcanic island arcs) vilket är landmassor som liknar öar. Oceaniska gravar har visat sig sträcka sig tusentals mil parallelt med vulkaniska öar. Gravar och aktiva subduktionszoner finns runt Eldringen (Ring of Fire) som är en zon av vulkanism och jordbävningsaktivitet som ligger inom Stilla havet. Subduktion är ansvarig för majoriteten av den vulkaniska aktivitet som sker runt om i världen. Denna process är också ansvarig för att orsaka jordbävningar som sker nära kanterna av kontinentala och oceaniska plattor.